Vi kom till gården, men bonden syntes ingenstans. Kkokko tittade oroligt hit och dit.
Didi och Banggu skötte Kkokko en hel dag i bondens ställe och lärde sig under bråkandet vad en lycklig höna behöver.
En stor gårdsplan, en sittpinne, ett sandbad… och till slut tackade de djuret tillsammans.
Bonden är borta och bara Kkokko är kvar
"Kuckeliku~~!!"
Från tidig morgon gol hon så högt att Banggu hoppade till av skräck och ramlade omkull.
"Oj, vad jag blev rädd! Vem skriker så högt?"
Mitt på gårdsplanen stod en höna och stirrade på oss. Hon sträckte på halsen och en gång till, Kuckeliku!
Jag hälsade på hönan först. "Hej, är du Kkokko från den här gården?"
Banggu tittade runt. "Men var är bonden? Det måste väl finnas någon på en gård?"
Visst. På den stora gårdsplanen var det bara vi två och Kkokko. Hallå, bonde! — jag ropade, men ingen svarade.
"Hallå, bonde!" ropar vi, men bara ekot svarar
Banggu höll händerna runt munnen och skrek högt. "Hallå, bonde! Var är ni!"
Det enda som kom tillbaka var den egna rösten. Banggu ryckte lite generat på axlarna.
Då hördes Popos röst svagt inifrån skärmen på WAGZAK JUMP. "Bonden är väldigt upptagen just nu med att ta hand om de andra djuren."
Banggu satte på sig en sur min. "Men vem tar då hand om Kkokko."
Kkokko trippade, som om hon förstod de orden, mot mig och tittade upp. I de ögonen syntes en viss oro.
Jag klappade händerna. "Banggu, då är vi Kkokko's väktare idag i bondens ställe!"
"Vi? Vi har aldrig hållit höns?" Banggu slog upp ögonen stort, men jag kavlade redan upp ärmarna. Hihihi.
Varför fungerar inte Banggus hönshus?
Först kom Banggu självförsäkrat med något hon snabbt hade satt ihop.
"Ta-da, ett hus till Kkokko! Gjorde det mysigt, precis lagom för en höna."
Men det var alldeles för trångt. När vi stoppade in Kkokko kunde hon inte ens breda ut vingarna och satt inklämd. Kkokko såg verkligen ledsen ut.
"Banggu, tycker du om att stå inklämd i en liten hiss?"
"…Nej." Banggu kliade sig i huvudet.
Så tog vi bort det trånga huset och byggde en stor gårdsplan med en öppen gräsmatta. Att hålla höns så att de kan röra sig fritt kallas frigående.
Kkokko slog med vingarna! Och sprang tvärs över hela gårdsplanen. Banggu klappade händerna. "Åh, nu är hon verkligen lycklig!"
Sova på golvet? Nej, på en pinne!
Solen gick ner sakta. Dags att ordna en sovplats för Kkokko.
Banggu lade, återigen som om hon visste bäst, en mjuk kudde på golvet. "Höns måste också sova mjukt för att sova gott!"
Men Kkokko tittade inte ens på kudden utan hoppade upp på en pinne som stod bredvid. Hon grep tag i pinnen med tårna och installerade sig.
"Hä? Varför sover hon på en hård pinne?" Banggu förstod ingenting.
Popo förklarade lugnt. "Höns sover gärna på en hög pinne. Den pinnen kallas sittpinne. Högt uppe från marken känner de sig tryggare."
Kudden som Banggu lade ut ignorerades totalt av Kkokko. Hahaha, Banggu stod generat där igen!
Bada i sand i stället för vatten?
På morgonen vaggade Kkokko mot sandlådan.
Banggu kom springande med en vattenhink. "Dags att bada Kkokko! Rent och snyggt~"
Men Kkokko var inte alls intresserad av vatten och kastade sig med buken ned i sanden. Sedan började hon vifta med vingarna och kasta sand över sig!
"Kkokko, då blir du ännu smutsigare!" Banggu stampade med foten.
Popo sa något till. "Det är så höns badar. Genom att stoppa sand mellan fjädrarna rengör de kroppen och kliar sig på kliande ställen — det kallas sandbad."
Precis tvärtom mot oss som tvättar oss med vatten!
Banggu satte ner hinken sakta. "…Jag hade fel igen."
Jag skrattade högt. Det är så häftigt att varje djur badar på sitt eget sätt!
Inga kakor från Banggu — Kkokko äter spannmål
Det var dags att äta. Banggu tog fram en kaka ur fickan och skakade med den. "Kkokko, vill du ha det här? Det är jättegott!"





















