Didi brevväxlar med sin jämnåriga vän Eunice, som bor i Tanzania.
Om byns blomsteräng, om Eunices pappas honungsbin och om oron över att det inte regnat på länge.
Låt oss läsa tillsammans hur brev kan ge varandra kraft, även om vi bor långt ifrån varandra.
Till Eunice — mitt allra första brev
Kära Eunice,
Hej! Jag heter Didi och bor i Korea.
Jag såg bilder från ditt område i WAGZAK JUMP, och det fanns så många blommor att jag inte kunde sluta titta.
Medan jag åt honungsbröd som mormor hade bakat fick jag plötsligt lust att skriva till dig.
Hur ser din dag ut? Vad tycker du mest om?
Det är första gången jag skriver brev till någon så långt bort — jag pirrar lite av glädje.
Till Didi — välkommen till vår by Shuli
Kära Didi,
Åh, ett brev! Jag blev så glad att jag hoppade till.
Jag heter Eunice, är åtta år och bor i byn Shuli i Tanzania, i Afrika.
Vår by är verkligen full av blommor och träd.
Jag brukar säga med stolthet att det är en bra plats att leva på — både för människor och bin.
När jag hörde att du tittade länge på våra bilder kände jag mig riktigt stolt. En dag måste du komma och hälsa på på riktigt!
Till Eunice — vad är den där trälådan?
Eunice, på bilden såg jag en låda som hängde i ett träd.
Vad är det egentligen? Ett fågelhus? Jag undrade länge.
Och honung! Jag älskar verkligen honungsbröd.
När jag berättade för pappa att din pappa själv samlar honung tappade han hakan av förvåning.
Hur smakar er honung? Är den sötare än mormors honungsbröd?
Till Didi — pappas berättelse om bina
Kära Didi,
Du gissade rätt! Det är en bikupa. Pappa har hängt upp den i trädet för att samla honung.
När bina flitigt flyger mellan blommorna samlas det söt honung i kupan, lite i taget.
Pappa säljer honungen på marknaden och det är till stor hjälp för vår familj.
Därför är bina inte bara insekter för oss — de är som en del av familjen.
Hur smakar den? Eh — den smakar av solsken! Jag är också nyfiken på vem som skulle vinna: vår honung eller mormors honungsbröd.
Till Didi — det regnar inte längre
Kära Didi, idag tänker jag berätta något ärligt.
I vår by är det väldigt varmt nu för tiden. Och det har inte regnat på väldigt länge.
Blommorna blommar inte lika fint som förr, så bina flyger bort, en efter en, till andra platser.
Pappa tittar hela tiden upp mot himlen.
När det inte regnar är det svårt att odla, och dricksvatten blir också ovanligt.
Men jag älskar fortfarande vår by. Jag önskar bara… att regnet ska komma tillbaka.
Till Eunice — jag har också tagit reda på saker
Efter ditt brev kunde jag inte sitta still.
Jag letade länge i böcker och filmer för att förstå varför det inte regnar hos er.
Det visar sig att medan vi lever bekvämt släpper fabriker och bilar ut osynliga avgaser.
När de samlas högt i himlen blir jorden långsamt varmare, och på vissa platser slutar regnet komma som förut.
Tanzania och Korea — vi är på samma enda jord.
Så det här är inte bara er bys sak — det är allas vår sak.
Till Eunice — låt oss samla brev tillsammans
Eunice, jag har fått veta något fantastiskt.
Det finns vänner runt om i världen som vill stå sida vid sida med er.
När alla de tankarna samlas i brev kan byar få brunnar grävda och rent vatten att rinna fram.
