Det här är berättelsen om Didis havsdröm.
I drömmen ser hon en sköldpadda som tuggat på en plastbit och hon sträcker sig nästan efter en söt blåringad bläckfisk — då händer det!
När Didi vaknar bestämmer hon sig för att bli en riktig havsvärnare.
Puh, handen är hel
„Puh… som tur är, handen är hel."
Gissa vad jag gjorde allra först när jag slog upp ögonen?
Jag tittade på mina fingertoppar.
I drömmen var jag precis på väg att röra vid en liten, söt blå bläckfisk.
Då skrek någon „Stopp!" — och det fick mig att vakna med ett ryck.
Hjärtat bultade. Oj då, var allt det där bara en dröm?
Jag kramade om täcket, låg helt stilla och gick igenom havet jag just besökt en gång till.
Drömmen började med en mås med olja i fjädrarna
Drömmen började på en strand.
Vågorna lät så ljuvligt friska att jag tänkte „åh, så fräscht!", men ovanför mig fladdrade en mås som verkade kämpa.
Den slog med vingarna, men gled hela tiden iväg och kom inte upp ordentligt.
Jag gick närmare och såg att fjädrarna var översmetade med något kladdigt.
Havet är ju så friskt, varför har då måsen det så jobbigt?
När olja läcker ut från ett strandat fartyg och fastnar i fjädrarna, blir fågelns vingar tunga och den kan inte flyga.
Något skälvde inombords. Om det är såhär ovanför ytan, hur är det då nere i djupet?
Jag tog ett djupt andetag och dök ner under havsytan.
Vackra havsdjup, men i sköldpaddans mun…
I början var det verkligen vackert.
Oj, här är det ju fortfarande rent!
Mellan de färggranna korallerna susade fiskstim förbi mig och solljus glittrade i takt med vågorna.
Jag hade precis pustat ut, när…
En bit längre fram fick jag syn på en sköldpadda.
Något satt fast i munnen och det syntes att det var jobbigt.
Jag simmade närmare och såg att det var en genomskinlig plastbit.
Den hade nog tagit en plastpåse som drev förbi för en manet och nappat åt sig.
Tänk vad obekvämt det måste ha varit…
Just som det kändes tungt i bröstet kom en räddare i dykardräkt simmandes fram.
Det är någon som hjälper havsdjuren, sa hen.
Hen drog försiktigt ut plasten ur sköldpaddans mun — och sköldpaddan simmade fritt vidare!
Puh, vad skönt.
Det finns de som gör havet illa, men det finns också de som skyddar det.
Vad som gömde sig i fiskens mage
Jag simmade vidare en bit och plötsligt såg jag rakt igenom magen på en fisk.
Där inne var det fullt med små, små korn.
Oj, är det här bara plastbitar?!
Den plast vi använder och slänger bryts ner till bitte små bitar i havet.
De är så små att man knappt ser dem, och fiskarna tror att det är mat och sväljer det.
Utanpå såg havet helt friskt ut, men inombords mådde det inte alls bra.
En hand som släpper tillbaka den lilla krabban
Långt borta fiskade en båt krabbor med nät.
I nätet följde det med riktigt små babykrabbor också.
Hörrudu, om man tar med så små också, vad blir det av då?
Jag tittade med klappande hjärta, men fiskaren plockade en efter en av de allra minsta krabborna och släppte tillbaka dem i havet.
Hen sa att man måste vänta tills de blir större och vuxna.
För varje sorts havsdjur finns det en storlek då man får fiska och en tid då man inte får.
De allra minsta får simma vidare så att de kan växa sig stora.
Då finns det alltid små vänner kvar i havet. Hihi, nu känner jag att jag börjar förstå havets regler!
Jag sträckte ut handen — då hördes „Stopp!"
Då kröp en liten bläckfisk fram ur en klippspringa.
De blå ringarna på kroppen glittrade så fint.
„Oj, vad gullig den är~ Får jag bara röra en gång?"
Jag sträckte fram handen helt automatiskt.
„Du får inte röra!"
Någon hindrade min hand i sista stund.
