Didi går ensam in i skogen och tittar stilla på ett stort träd.
Steg för steg får hon veta hur trädet skapar ren luft och vad som gömmer sig inuti ett fällt träd.
Det är Didis skogsdagbok, som slutar med att hon säger tack till trädet.
Stunden då jag tog mitt första steg in i skogen
Jag tar ett steg in i skogen och genast smakar luften helt annorlunda.
En doft jag aldrig känt inne i staden. Fuktig jord blandat med en svag, frisk grön ton — så känns det.
Utan att tänka på det sträcker jag ut armarna brett och tar ett stort, djupt andetag. Nästippen blir sval och jag tänker: ah, så skönt.
Idag är jag ensam. Jag har kommit hit utan kompisar, för att stilla titta på den här skogen.
Under fötterna prasslar löven. Ovanför mig faller ljuset i små bitar mellan bladen.
Jag stannade under det allra största trädet
Till slut stannade jag framför det allra största trädet.
Hur långt bak jag än lutar huvudet ser jag inte toppen. Och stammen är så grov att mina två armar inte räcker till att famna runt den.
Jag lägger handen försiktigt mot den skrovliga barken. Den känns sträv, kall och hård.
Vilka hemligheter finns där inne? Jag är ju sån att jag aldrig kan låta bli att vara nyfiken.
I WAGZAK JUMP öppnade jag lektionen ”Träd är verkligen värdefulla”. Jag ville titta närmare på trädet.
Trädet som andas in och ut
Trädet på skärmen andas långsamt in och ut.
Det suger i sig koldioxiden som flyter omkring i luften — slurp — och kolet inuti lagrar det noggrant i sin egen kropp.
Sedan blåser det ut det rena syret — puh — igen.
Jaha, så det är trädet som skapar luften?
Jag tog ett stort andetag en gång till.
Det är syret som det här stora trädet just har blåst ut som jag andas in nu. Verkligen otroligt häftigt.
Det var alltså därför luften smakade så annorlunda redan vid skogsbrynet.
Mitt skrivbord var faktiskt också ett träd förr
Det är inte bara medan trädet lever som det ger oss luft.
När jag bläddrade på skärmen blev trädet ett skrivbord, en stol, och till och med en båt och ett hus.
Nu när jag tänker på det är ju vårt skrivbord hemma och stolen jag sitter på varje dag också gjorda av trä.
Jag rör vid dem varenda dag och har ändå aldrig tänkt på det. Allt det här har en gång varit träd som levde i någon skog.
Är det okej att fälla träd?
Här blev jag lite orolig.
Om man fäller träd hur som helst för att göra möbler — blir inte skogen tom och luften sämre då?
Men skärmen visade mig svaret.
När ett träd blir riktigt gammalt minskar dess förmåga att ta upp koldioxid och skapa syre långsamt.
Därför fäller man riktigt gamla träd och använder dem, och på samma plats planterar man ett nytt ungträd.
Ett ungträd som växer snabbt suger åt sig mer koldioxid och släpper också ut mer syre.
Det är inte bra att bara fälla, men om man fäller och samtidigt planterar och sköter om skogen blir den faktiskt friskare — så är det.
Hemligheten i timrets tvärsnitt
Men vart tar då allt det kol vägen som trädet har samlat hela sitt liv när det fälls?
