Mina ögon i spegeln, det är något där
Jag stannade upp när jag tittade i spegeln.
Jag ställde mig framför spegeln för att borsta tänderna, men det var något i mina ögon. En liten prick? Nej, ett mönster? Det var något som liknade bruna ränder som snurrade runt. Vad är det här?!
Jag höll andan och stirrade länge.
Jag frågade Popo och han sa: ”Det kallas iris. Du har ditt eget mönster.” Mitt eget mönster? Som ett fingeravtryck? Hehe, det känns faktiskt ganska häftigt.
Men Popo sa åt mig att öppna JUMP-appen, så jag gjorde det, och åh nej! Mitt i mitt rum flöt ett öga omkring! Ett riktigt öga! Det innehöll något genomskinligt som gelé, och på utsidan kunde man se blodkärl. Först var det lite läskigt, men när jag tryckte på det dök namnen på de olika delarna upp.
Hornhinnan, klick! Linsen, klick! Näthinnan, klick!
Hornhinnan är tydligen det genomskinliga fönstret längst fram på ögat. När jag snurrade med fingret kom linsen fram, och den ser verkligen märklig ut. En gelé-lins? Den ser ut som en konvex karamell. Bakom den finns näthinnan, som ser ut som en biografduk, och det är där ljuset tas emot.
Det tog en stund att trycka på alla delarna. Tänk att det finns så mycket inuti ett enda öga.
Popo sa: ”Ljuset reser inuti ögat.”
Reser? Ljuset?
Appen visade det, och ljusstrålen gick verkligen rakt in i hornhinnan och böjde sig när den passerade genom linsen. Precis som när man sticker ner ett sugrör i vatten och det ser böjt ut! Och sedan landar den med ett plask på näthinnan.
Vad är det här! Världen är upp och ner!!
Träden hänger upp och ner. Himlen är där nere och marken är där uppe. Jag blev helt förvirrad och sa: ”Så vi ser allt upp och ner just nu?!” Då skrattade Popo och förklarade att hjärnan vänder tillbaka det.
Hjärnan!
Hjärnan rättar snabbt till den upp-och-nedvända bilden som ögonen tar emot. Vår hjärna gör det hela tiden. Även just nu. Jag trodde att jag bara tittade, men ögonen och hjärnan arbetade tillsammans. Haha, det pågick ett lagarbete inuti min kropp.
Jag sa till Banggu: "Du, vi provar det här tillsammans!"
Jag släckte lampan. Jag tittade i spegeln i mörkret. Efter ungefär 30 sekunder lyste jag med mobiltelefonen mot spegeln.
Åh nej! Pupillerna hade verkligen blivit stora!!
Svarta cirklar täckte nästan halva ögonen. Banggu stod bredvid och sa ”Puu!” och blev så förvånad att han nästan hoppade till.
När jag sedan tände lampan med ett snäpp krympte pupillerna. Med ett sus. I realtid!
Irisen reglerar pupillens storlek precis som ett kamerahål. När det är mörkt öppnar den sig för att ta in mer ljus, och när det är ljust krymper den för att skydda ögonen.
Mitt öga var en kamera! Åh, varför insåg jag inte det förrän nu?
Men då kom jag att tänka på Puri. Puri bär ju glasögon. Förut undrade jag bara varför, men nu tror jag att jag förstår.
Linsen måste fokusera ljuset precis på näthinnan, men hos vissa ögon hamnar fokus framför näthinnan och hos andra bakom. Då ser man suddigt. Glasögonlinserna justerar det så att det blir rätt igen.
Jag frågade Ppuri: ”Får jag prova dina glasögon?”, och hon lånade ut dem till mig, men världen snurrade så jag tog av dem direkt.
Det är inte pinsamt att ha glasögon. Det är att ge ögonen den hjälp de behöver, och det är väldigt smart. När jag sa det till Ppuri skrattade hon lite generat och sa ”ihi hi”.
Ikväll satt jag bredvid mormor och tittade noga på hennes ögon.
Mormors iris är mörkbrun. Den liknar min, men mönstret är lite annorlunda. Det fanns fina linjer runt pupillen som såg ut som träfibrer.
”Mormor, ligg stilla.”
Jag speglades i mormors pupill. En väldigt liten version av mig själv. Med en krona på huvudet.
Mormor skrattade och sa: ”Vad tittar du på, din lilla rackare?”, och när hon skrattade bildades rynkor i hennes ögon och pupillerna blev lite mindre. Kanske för att hon skrattade så hjärtligt.
Var ögonen så fantastiska? De var som en spegel som reflekterade mormor, och som en biograf där ljuset färdades.
Det bästa idag var att jag som speglades i mormors ögon log.
내 눈 속으로 직접 들어가볼래?
WAGZAK JUMP — 뛰어들어 세상 속으로
스마트폰 카메라로 스캔하세요
자주 묻는 질문
Q. WAGZAK JUMP는 몇 살부터 할 수 있나요?
4-12세(초등학생 중심)를 대상으로 설계했어요. 눈 레슨은 초등 5-6학년 수준이에요.
Q. 동공 실험은 아이 혼자 해도 되나요?
거울과 조명만 있으면 되는 안전한 실험이에요. 어두운 방에서 30초 기다렸다가 거울을 보면 동공 변화를 관찰할 수 있어요. 단, 손전등이나 휴대폰 플래시를 눈에 직접 비추지 말고 거울에 비친 빛으로 관찰해 주세요.
Q. 어떤 언어를 지원하나요?
한국어를 포함해 30개 언어를 지원해요. 같은 레슨을 다른 언어로 전환할 수 있어요.
다음에 또 재밌는 레슨 이야기 들고 올게요. 디디 올림.